Extremhöger? Traditionell högerpolitik är ansvarig för dåden i Norge, inte dess avarter.

Norge är i chock efter terroristdåden. Norska arbetarrörelsen har blivit angripen skoningslöst med i dagsläget uppemot 100 dödsoffer.Hela landet är skakat och i medierna riktas ögonen mer och mer mot individer och ”kändisar” bland dödsoffren än själva dådet i sig och dess politiska bakgrund (Tja, före de fattade att det var en vit man som gjort det hela d.v.s.). Aftonbladet har redan börjat med sin sliskiga journalistik och varvar bilder på lessna prinsessor och tröstande politiker – den vanliga människan försvinner. De som dödades.
Chefredaktörerna rullar tummarna, nu har de material för månader framöver.

Och beroende på vars ägarna och den politiska inriktningen på tidningen ligger så analyserar ledarskribenter friskt över anledningarna till dåden. ”En ensam galning” och andra individbaserade analyser levereras (”Han måste vara sjuk!”) från högern i DN och SvD, gärna med försök att sammankoppla kanske det allvarligaste politiska terroristdådet i skandinavisk historia med allt från krossade skyltfönster till islamistiska evirrpannor i ett försök att presentera en kålsuparteori. Resultatet blir lika löjligt som alltid. Politik är politik och då ska man också diskutera politik, och inte blanda äpplen och päron.

Att Anders BB skulle vara på något sätt ”psykiskt sjuk” och därför inte förstått vad han gjort är ett absurt påstående när man läser det manifest han skrivit, den nogranna planering han gjort och hur han också räknat ut att komma ut med sina åsikter i och med massakern på de unga socialdemokraterna. Hela media, i sin jakt på profit och lösnummer, har mer eller mindre presenterat hela hans politiska program för omvärlden. Hans plan fungerande perfekt. In i minsta detalj. Sådant är inte psykiskt sjuka kapabla till, men personer som anser sig vara ”politiska soldater”är fullt kapabla till en sådana strategi. Nu väntar Anders på grande finale – rättegången. Det är där han kommer försöker driva fler med hans åsikter att ta till liknande metoder.

Från ”vänstern”, främst genom Aftonbladet, tränger en djupare analys fram – åtminstone pekar kulturskribenter och ledaren mot den faktiskt idésfären som Anders-BB kom och närde sig ifrån, och försöker, men misslyckas att presentera de samtidsaktuella parametrarna till dåden och trots försök att sätta honom i ett ”fack” så blir det hopplöst fel.

Låt mig förklara.
Först måste vi vara klara med en sak här: Anders Behring Breivik är ingen nazist. Han har inga kopplingar till de nazistsekter som under 1990 och 2000-talet rånat banker, dödat poliser, slagit ihjäl invandrare, homosexuella eller bombat och mördat fackliga aktivister. Det är enkelt att tro att han tillhör samma fåra, och därför är det också enkelt att kasta epitet som kopplar honom till dessa sekter i pannan på honom och på så sätt sammankoppla honom med den terroristiska nynazistiska rörelsen. Tillräckligt många ser likheterna i ett hat mot vänstern, mångkulturen och den borgerliga demokratin för att man ska dra den slutsatsen. Men här måste vi dra en klar linje. Det här är två skilda saker, båda är höger, båda hatar arbetarrörelsen, men det är två helt olika rörelser och motiv. Och med två helt olika förutsättningar. Om än att de har samma grund i botten.

Som sagt, Anders är inget nazist, han är en ekonomisk liberal och politisk konservativ. Han är en del av den nya högerextrema rörelsen, som slängt ut judehatet till förmån för ett hat mot muslimer och har bytt ut ”ras” mot “kultur”.  Och därför är positivt inställda till homosexualitet, Israel, ”demokrati” (Såsom vi fått det presenterat för oss före diverse ockupationskrig och bombanfall), den kapitalistiska kulturen och  som tolkar sin politik som snarast religiös än ideologisk. Framförallt ser Anders och hans gelikar runtomkring i Europa snarare till de mängder av parlamentariska, demokratiska, partier som sitter i nästan varje EU land för inspiration, den populistiska rasistvågen byggt på islamofobins grund,  istället för Hitler eller SS.

Rörelsen, dessa idéer som driver alla dessa partier kallas ”De nykonservativa” eller neo-cons och står inte bara för den ”legitima” konservativa högern (d..v.s. dagens liberaler och populister), utan även för huvuddelen av den  högerextrema rörelsen idag, manifesterat även i USA i bland annat i den superliberala (ekonomiskt då..) ”tea party” rörelsen, och även för majoriteten av de högerextrema terroristbrotten på 2000-talet. Sett till högern som helhet, med “liberal-liberaler” som en motpol, är denna nya våg av konservatism inte i samma maktställning, men procentuellt inte långt ifrån att vara lika stor numerärt, inte minst tack vare den tidigare högerns konservativa arv. Kopplingarna här är tydliga, även om det inte talas högt om just samverkan mellan liberal-, konservativ- och extremhöger, det är ju trots att “Demokratins bärare”. Om man vill vara petig kan man även prata om Alain De Benoist “Nya höger” som en av de ideologiska grundbultarna och till viss del ett fascistiskt arv som fram till 2000-talet mer eller mindre förvaltats av europas högerpartier. (En av “falangerna” i fascismen efter andra världskriget tog sig medvetet in i t..e.x. dåtidens moderater för att “påverka inifrån” – och bygga sig starka. En annan falang blev dagens nynazister, en ytterligare flera misslyckade parlamentariska försök innan dagens populistpartier osv, detta inlägg är dock på tok för kort för att förklara hela extremhögerns genres, släktträd och benämningar)

Och de har stort stöd. De “värsta” partierna (“Populistiska rasistpartier”) står ofta över 20% i de flesta länder där de finns representerade. En stor del till varför detta är möjligt är för att samtliga dessa, som Sverigedemokraterna, har sedan länge tagit kraftigt avstånd från Nazismen och befinner sig snarare i en zon av att vara en “fulhöger” (som i sin tur påverkar både socialdemokrater och “vanlig” höger åt sitt håll med sin “opposition” – utspel mot muslimer och invandrare från Folkpartiet och Kristdemokraterna talar sitt tydliga språk här). Taktikten har om man ska jämföra på en 10 års period lyckats helt eller delvis då de delvis gjort sig av med gammalt ideologiskt skåpmat som nazismen och blivit nykonservativa, men även att de funnit legitimitet genom otaliga parlament och framförtallt i debattklimatet i media.

De har lyckats presentera ett nytt ansikte av extremhögern helt enkelt – och har i sin jakt på detta bland annat tagit ställning för Israel, blivit något mer liberala och ser sig själva som sanna, nedtystade, demokrater (se bloggen Politiskt Inkorrekt för praktexempel på nykonservatismens politiska ådra). Vad som är intressant här är dock, är att dessa partier när de bytt skepnad från den tidigare nazistuniformer mer eller mindre fyllt sina partier med gammalt högerfolk. Nazisterna fick dra, missnöjda konservativa högern fick komma in) Moderater och kristdemokrater är t.e.x. huvudfåran bland SD-röstare. Och överallt i Europa ser det likadant ut. Det här är Högern, inte Nazisterna som visar sitt ansikte och tagit rollen som “samhällsomstörtare” . Det är dom som bär själva idéerna bakom Anders manifest och den politiska miljön dåden kommer ifrån. De riktiga nazisterna, har sedan 1990-talet mer eller mindre blivit utslängda från dessa partier,  och marscherar vidare långt på sidan av det hela, och ofta i konflikt men den nykonservativa rörelsen – inte minst kring frågan om vem det nu är som är “parasiten på samhällskroppen”.

Så arvet som rinner i Anders Behring Breivik’s politiska gärningar har aldrig ej heller varit en del av den traditionella extremhögern (såsom vi får den presenterat för oss med gapande skinnskallar). Det politiska arvet som gjorde Anders Behring Breivik till mördare kommer från den ”vanliga” högern eller om man så vill ”den gamla” högern och till viss del även från “nya” högern då han har betydligt mer gemensamma ståndpunkter och världsbild med t.e.x. Fredrik Federley än Rudolf Hess (Jag tänker inte ge cred till någon nuvarande naziledare, glöm det).

Det är där denna nya, nutida, falang av högerextremister har tagit sin inspiration ifrån. Från konservativa, kristdemokratiska, och liberala partier, inte sällan med fokus på tiden på 70- och 80-talet – inte från de få sekter som hyllat Hitler efter ww2 och gormar om Kristalnacht igen. Att de båda falangerna har rötterna i fascismen, både ideologiskt till viss del , och i synnerhet metodiskt står dock klart. Det är äpplen som fallit från samma träd så att säga.

Har man detta i åtanke och läser Anders-BB’s manifest så framkommer det en tydlig politisk profil. Anders-BB, ansvarig för kanske mer än 100 människors död, har betydligt mer politiskt idégods gemensamt med Moderaterna, KD och absolut Sverigedemokraterna (Som mer eller mindre efterapar gamla Moderaterna) än med de nazistgrupperingar som finns i Sverige. Anders BB mördade människor för ett mer liberalt ekonomiskt system, för kapitalismen. För den rådande ordningen om man så vill.

Och här ligger det en risk när Aftonbladet och annan ”vänstermedia” utmålar nordens största terrorist som ”högerextremist” och ”nationalist” och sammankopplar honom med små obetydliga sekter i politikens absoluta utkant. Man riskerar helt enkelt att vägra erkänna det politiska idégodset bakom dådet som en faktiskt del av högerpolitiken (i spektrat liberaler, konservativa, extrema), alltså vanlig jävla högerpolitik. Istället ska Anders Behring Breivik bli en nazist i media  - en sån där nazist - och på så sätt genomför även Aftonbladet ett liknande felsteg som liberal media och gör honom “konstig” och “annorlunda” än att diskutera fakta – hans åsikter är vanliga, det är tillvägagångsättet som är ovanligt. De faller i “nazistfällan” som många på yttersta vänsterkanten också gör, att stirra sig blinda och falla för enkla trick och stora rubriker, istället för att gräva till anledningarna bakom och ställa sig frågan “Varför?” än att förenkla ned motståndare till “nazister” (och på så sätt nästan göra dom “ofarliga” eftersom nazister ses som stollar).  Inte minst riskerar man med ett debattklimat om terrordådet i Norge som koncetrerar sig på SD och andra extrema rörelser att de faktiska makthavarna, vanliga högerpartier och liberala partier som gjort kraftiga utspel mot invandrare och på så sätt stärkt islamofobin och rasismen, att kunna fly undan debatten via bakvägen. Man får inte falla i illussionen   Anders borde istället dras fram och piskas i ljuset för vad han faktiskt är, en liberal högerman med konservativa värderingar. En som själv medger att han vacklar mellan norges moderater (Hoyre) och Sverigedemokrater (FrP).

För inte så längesedan, på 80-talet, skulle en person med Anders liberala/konservativa åsikter förmodligen kunnat återfinnas i Demokratisk Allians (Där b.l.a. Carl Bildt och flera ledande moderater sägs ha varit aktiva) eller för den delen Baseball-ligan som sägs varit inblandade i Palmemordet. Att attacken just skedde mot de förhatliga socialdemokraterna tyder tydligt på att det är just mellan “gammal” och “ny” höger som han befinner sig. Det är där hatet mot socialdemokratin, och traditionen att det är arbetarrörelsen som är det största hotet, antimarxismens själva grund, befinner sig. Att mördaren även ser upp till liberaler, och stora liberala statsledare borde tala sitt tydliga språk om den ideologiska hemvisten. I jämförelse med vad vi som vanligast associerar med “extremhögern” skulle en övertygad nazist istället attackera invandrarna och bomba en flyktingförläggning, en våldsam liberal finner det dock rimligare att mörda socialdemokrater och bomba parlamentet (d.v.s. den förhatliga staten i liberalernas i världsåskådning). Ett annan tänkvärdhet som påvisar just Anders-BB’s politiska hemtvist är att han ens kunde genomföra sitt attentat. Norges få men radikala nazistgrupper är under ständig bevakning, norska Säpo känner till det mesta om dem, men just precis därför att gärningsmannen i det här fallet befann sig mellan “gammal höger” och “ny höger” så befann han sig långt under radarn och kunde i lugn och ro planera sitt dåd.  Att detta i sin tur är ett bevis på hur dålig koll säkerhetspolisen faktiskt har står som bevis för sig själv – Anders BB, och den sfär han kommer ifrån, är kanske internets mest aktiva politiska aktivister – hela den islamofobiska sfären (med “counter-jihad” bloggarna t.e.x.) förlitar sig nästan helt och hållet på internet. Breivik själv var en flitig skribent i den islamofobiska sfären som existerar runtomkring neokonservatismens politiska paraply, och idag är den största rasistiska rörelsen i Europa.

Anders  Behring Breivik är med allt detta i åtanke, snarlik och i många fall precis som flera av de politiker  som styr Sverige idag, från samma tradition, och är en del av den åsiktsfåra som med sin  hårda politik mot sociala skyddsnät, låginkomsttagare, invandrare och välfärden kommer i sin tur inte bara skapa fler sådanana här tragedier, fler terrorister, i takt med den logiska brutaliseringen i samhället utan även försätta samhället i sig på en bana mot total polarisering och konflikt som inte går att vända tillbaka.

Det är ingen slump att dessa dåd, och extremhögerns framväxt, sker under era i världshistorien när marknadsliberalismen inte bara kastat världen i kris, utan har ett världsmonopol på hur världen ska se ut. Nyliberalismens och Extremhögern samverkar om man så vill, eller lever av varandra, och utvecklar varandra. Kollar vi på svensk historia – så är det så enkelt som att dessa former av dåd, och stödet för sådana, alltid har varit som störst när vi haft en högerregering och stora nedskärningar i välfärden. Och sedan 2000-talets början har just utvecklingen mot en mer eller mindre nyliberal diktatur skett i raskt takt, med katastrofala följder i samhället. P olariseringen har redan börjat så att säga – att rasismen nu är rumsren är bara en av många varningslampor som bekräftar faktumet att samhället håller på i djupet förändras till det värre. Framväxten av ett samhälle, mer litk USA’s, där etniska konflikter/splittring, fattigdom och roffarkapitalism dominerar ter sig idag inte som ett mardrömscenario utan som en sakta framkrypande realitet. Och utan motstånd mot marknadsdiktaturen kommer polariseringen, motsättningarna, syndabockarna, girigheten och alienationen sprida sig som en pest och förhindra alla former för en gemensam välfärd och gemensamt ansvar över samhället. Massakern i Norge är bara ett symptom på denna utveckling.

Men i takt med dessa förändringar så kommer Anders Behring Breivik att le. Då kommer hans marknadsliberala samhälle fyllt av etniska konflikter och samhällsförfall vara en realitet. I takt med nyliberalismens framfart kommer Anders Behring Breivik’s manifest besannas, om inte vi i Arbetarrörelsen, vi som faktiskt attackerats och mördats kallblodigt. tar oss i kragen och börjar se sambanden mellan högerpolitik, extremhöger och dess politiska terrorism som blir starkare och starkare i sin symbios - oavsett nu om det är en blond extremhöger eller islamistisk extremhöger som skjuter på oss så måste vi ta oss en funderare på hur vi ska kunna tacka en politisk situation som rinner oss ur händerna. Och tiden är knapp.

Länkar:
Arbetaren: “Mer likhet med SD än med Vit-Makt”
Research.nu: “Analys: Kommentarsfältens bödel”
Dagens Konflikt: “När åsikter blir politik”
Aftonbladet: “Högern hotet och hatet”
907:  “När det extrema blir politikens centrum“
907: “”Historians slut, islamofobin, extremismen”